2012 GÅR MOT SITT SLUT | 2012-12-29, 11:02:00
Den här tiden precis för ett år sedan så trodde jag aldrig att mitt liv skulle se ut så här.
Jag var lycklig över ett otroligt bra år och trodde det skulle bli mitt bästa någonsin.
Jag kommer ihåg hur jag satt och skrev precis samma inlägg och bara tänkte att inget kan slå 2011.
Men nu sitter jag här på samma dag, 2012 och känner mig ännu lyckligare.
2012 har garanterat varit the year of my life, fyfan vad bra det varit!
Det har varit ett sånt händelserikt år och hela året har varit en stor bergochdahlbana.
Det känns som att det här året är det året då jag växt allra mest.
Just nu kan jag inte ens tänka mig själv gå på gymnasiet, och det var bara ett halvår sen,
Känns som alla som går i gymnasiet nu är så mycket yngre, men det är dom egentligen inte.
Jag känner bara att jag vill skriva av mig om det här året, det har varit så mycket känslor och händelser.
Jag känner bara att jag vill skriva av mig om det här året, det har varit så mycket känslor och händelser.
Ska göra en sammanfattning med bilder sen men just nu så är det bara en massa text och ord.
Jag har växt som person och jag har ändrat så mycket från förra året.
Jag lägger inte ner min energi och tid på sånt som jag tillbringade hela dagarna till förut.
Jag försöker bortse dom små sakerna jag lätt kan bli arg över och försöker att se helheten.
Jag är inget saint och jag gör det självklart inte jämt, men för det mesta så har jag förbättrats.
Det allra bästa med 2012 måste iallafall att det är det första HELA året på hundra år,
som jag var SINGEL hela året. Hahah fyfan vad annorlunda livet är som singel.
Möjligheterna och friheterna, love this life!!!
Möjligheterna och friheterna, love this life!!!
Ta mig inte fel, jag vill självklart inte vara forever alone forever, men just 2012 var det perfekt!!
Men höjdpunkten på 2012 är absolut att ta steget och följa mina drömmar.
Det var många gånger jag satt och tänkte och hoppades på att inte hitta en familj här i USA.
Jag kände mig inte redo att lämna trygga sandviken och mina vänner och min familj.
Man har alltid en roll i den stad man vuxit upp i , antingen så är man någon eller så är man inte det.
Man kan inte bo kvar i en stad och leva kvar i ett liv för man är rädd för hur man kommer förändras.
I Sandviken så vet man vilka sina vänner är , man vet vilka man vill umgås med och man vet vad som kommer hända. Men det är inget liv? det är inte något spännande liv.
Man måste våga ta steget ut i världen för att kunna växa och må bättre.
Jag hade mitt perfekta liv i Sandviken, enligt mig själv.
Jag hade min underbara familj, mina vänner, mitt jobb och min skola.
Jag visste vem jag var och var jag hade alla.
Men man kan inte vara rädd, man kan inte vara rädd att man inte kommer vara samma människa.
Jag är inte samma människa här, jag är inte planeraren som ska ha varenda liten sak under kontroll.
Jag lever dag för dag ( men med lite organiserat ofc) och jag försöker se alla problem som möjligheter.
Det är svårt och veta hur 2013 kommer bli, jag har faktiskt inte en aning.
Jag visste att 2012 skulle bli grymt ,jag visste att jag skulle ta studenten och flytta hemifrån,
2013, det enda jag vet i nuläget är att jag kommer bo i USA halva året.
Kommer jag åka och resa mer efter det? Kommer jag börja jobba? Plugga?
Vem vet? , det är saker jag funderar på varje dag, precis som förra året.
Det är nog det enda som inte har förändrats, man kommer alltid ha en massa beslut man måste ta.
Men besluten kan aldrig bli fel, bara annorlunda,
Gud så skönt det var och skriva det här, för den som orkar läsa så hoppas ni tar in det jag skriver.
Annars är det mest för mig själv, det här jag älskar med blogg
Kommentarer
Kommentarer
För mig har du aldrig varit liten, det är fem år mellan oss men de känns aldrig så, för mig har du alltid varit vuxen för din ålder hjärtat. Och jag älskar att höra om ditt liv och längtar tills jag får krama om dig igen! Fina älskade du, är så jävla stolt över dig. Riktigt stolt! <3
linda